Äntligen hemma
Borta bra men hemma bäst. Stämmer alltid. Man vill inget hellre än att komma bort hemifrån ett tag men när man sedan kommer hem så känns det sååå skönt. Veckan i Allesjaure blev väldigt lyckad, för vad kan egentligen gå fel med så härliga människor;) Vi promenerade hem på söndag, vilket blev nästan 3 mil, så jag har haft ganska ont i fötterna kan man säga;P Har saknat mina älskade vänner, så igår han jag springa på stan med Johanna. Måste hinna umgås med henne mycket nu eftersom hon åker till godis på fredag och är där i 10 dagar:( Hur ska jag klara mig så länge utan henne?! Blir även utgång på fredag med Emilia som fyller 18 år på torsdag och för hoppningsvis följer Erika med:) Mia jobbar ju på Arran då så får ju träffa henne också:)
Läste Erikas blogg om att man snart ska flytta. Känner precis lika. Har länge kännt att jag så gärna vill lämna den här stan och komma bort ett tag för är så less på allt och (nästan) alla. Man kan inte göra eller säga nått utan att hela stan sedan går och snackar om det. Men så är det ju i en liten stad. Samtidigt som jag inte vill lämna vänner och familj. Vi har alltid sagt att vi ska hålla kontakten men vem vet hur det blir när man är ca 100-180 mil ifrån varandra och när man träffar nya människor. Kommer man då ringa för att prata med en vän så längt ifrån? Hoppas verkligen att vi kommer hålla kontakten och inte glider ifrån varandra. Även om man har skollov och kommer hem så måste man ju hinna så mycket under den korta tiden.
Ja, framtiden är ett evigt mysterium och om man ska gå och grubbla över den hela tiden så blir man ju knäpp så jag orkar inte skriva nå mer om det utan ska kolla en film med Kiara;)
Puss
Läste Erikas blogg om att man snart ska flytta. Känner precis lika. Har länge kännt att jag så gärna vill lämna den här stan och komma bort ett tag för är så less på allt och (nästan) alla. Man kan inte göra eller säga nått utan att hela stan sedan går och snackar om det. Men så är det ju i en liten stad. Samtidigt som jag inte vill lämna vänner och familj. Vi har alltid sagt att vi ska hålla kontakten men vem vet hur det blir när man är ca 100-180 mil ifrån varandra och när man träffar nya människor. Kommer man då ringa för att prata med en vän så längt ifrån? Hoppas verkligen att vi kommer hålla kontakten och inte glider ifrån varandra. Även om man har skollov och kommer hem så måste man ju hinna så mycket under den korta tiden.
Ja, framtiden är ett evigt mysterium och om man ska gå och grubbla över den hela tiden så blir man ju knäpp så jag orkar inte skriva nå mer om det utan ska kolla en film med Kiara;)
Puss
Kommentarer
Trackback
